Story behind XIN - 1 year anniversary of Louisexin.com

 
Idag är det exakt 1 år sen jag skapade bloggen Louisexin.com och samtidigt gick ut med Louise Xin som namn på alla mina sociala medier. Vägen dit har varit ganska lång och jag har haft andra bloggar/blogportaler förr. Men det är under namnet Louise Xin jag verkligen känner är rätt och det är något jag vill bygga vidare som ett varumärke.
 
Jag har fått en hel del frågor förr angående vad XIN står för och tänkte att jag skulle passa på berätta för er idag.
Ni som känner mig vet jag att jag på papper heter Louise Jonsson. Men vad ni inte vet är att jag föddes till Xin Li. Xin är altså mitt riktiga namn jag föddes till, och när jag flyttade till Sverige som 10 åring fick jag byta namn och då blev jag Louise Jonsson. Att växa upp i ett främmande land som barn var inte speciellt lätt. Speciellt inte när man bodde i en liten by där alla kände alla och många fördommar fanns. Jag försökte göra allt jag kunde för att smälta in och bli så "Svensk" så möjligt. Jag ljög om att jag inte kunde prata kinesiska för jag helt enkelt inte orkade med när folk retade mig och drev med mig på "skämt kinesiska". Jag försökte alltid prata bort det så fort någon frågade om något som hade med Kina att göra. Dels för att jag av personliga skäl ville förtränga bort mitt förflutna i Kina, dels för att jag helt enkelt inte ville ses som en kines, jag ville mer än något annat vara en av "dom". Något jag aldrig kommer att glömma är en gång när jag ensam gick över skolgården och en av de "coola" killarna i nian som skrek "JÄVLA GULING" rakt över skolgården så alla hörde och vände sig om och tittade på mig. Några flinade och skrattade , andra gick vidare. Jag var 12 år då, hade precis lärt mig svenska, var jätte blyg och jag önskade jag bara kunde försvinna under jorden.
 
Idag 10 år senare skämms jag inte längre för vem jag är. Jag kan prata öppet om Kina och mitt ursprung. Då efternamnet Jonsson inte längre har någon koppling till mig och är av personliga skäl ingenting jag gärna vill stå för heller, utan ger mig mest bara hemska minnen. Därför är att använda LOUISE XIN som mitt "artist" namn ett väldigt stort och betydande steg för mig.
 
Jag har insett att om man inte ens kan acceptera och respektera sig själv , hur ska någon annan kunna göra det. Vägen hit har varit väldigt lång och jag har gått i genom en hel del för att vara där jag är nu. Det är tack vore min passion till mitt skapande, kreativiteten som fick mig att hitta mig själv, ta mig genom de allra värsta perioder. Det var det som gav mig min egen identitet och jag såg ett värde av mig själv.
Vad jag vill säga till er är , skämms aldrig någonsin över er själva , vem ni är, vart ni kommer ifrån, vad ni har för sexualitet eller något som gör att ni känner att ni sticker ut ur mängden över huvudtaget. Ni ska heller inte behöva leta efter en anledning till att älska er själva, för alla förtjänar fan vara precis vad ni är och duga ändå. För det finns bara En av er. Du ska vara din egen bästa vän och supporta dig själv 100 % , för du är verkligen det viktigaste DU har.
 
 
Massa kärlek
/ Louise
 
Nog med deep talk, i samband med att bloggen fyller 1 år startar jag även ny Youtube kanal där jag kommer lägga upp behind the scen video, videon från event mm. Hoppas verkligen ni kommer att gilla det. Min första videon kommer upp senare idag (Väldigt snart) på ett eget inlägg , håll utsikt !
 
-----------------------------------------------------------------------------
 
For English please use the Google translate this time <3
 
 
 
 
 
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
2

About the breakup

 
Jag önskar att jag aldrig behövde skriva detta inlägget. Men eftersom jag har fått väldigt många frågor och jag vill undvika all sorts missförstånd och andra tråkigheter därför valde jag att ta upp det här en gång för alla.
Efter 4 år har jag och Victor valt att avsluta vårt förhållande och gå vidare som vänner. Han är den absolut bästa killen jag nånsin har mött. Vad vi hade är nånting jag aldrig skulle vilja byta ut mot något annat i hela världen. Hans i plats i mitt hjärta och mitt liv är hellre inget någon annan nånsin kan ersätta. Jag är bara så otroligt tacksam för varenda minut jag fick dela med honom och jag önskar inget annat än bara lycka och kärlek för honom. Vi tog detta beslutet för att vi båda ville leva olika liv. Det kan ha varit det svåraste och jobbigaste valet jag har gjort men jag tror även det var det rätta.
 
Jag vill be så mycket om ursäkt för att jag inte svarar/är dålig på svara till alla er som hört av er och kollat hur jag mår. Jag uppskattar det jättemycket ska ni veta, men jag behöver helt enkelt lite tid för mig själv och bestämmer därmed inte prata om det just nu. Hoppas ni förstår <3
 
 
---------------------------------------------------------------
 
 
 
I wish I never had to write this blogpost. But since I have received many questions and I want to avoid any kind of misunderstanding, therefore I chose to bring this up once and for all.
After 4 years,Victor and I decided to end our relationship and move forward as friends. He is the absolute best guy I've ever met. What we had is something that I would never want to replace with anything else in the world. His place in my heart and my life is nothing that anyone else can ever replace. I'm just so incredibly thankful for every minute I got to share with him and I wish nothing more than just happiness and love for him. We took this decision because we both wanted to live different lives.
 
I'm so sorry that I'm not responding / bad at responding to all of you who have wrote to me. I appreciate it very much, I really want you to know that. But I just simply need some time for myself and therefore I decided not to talk about it right now. Hope you can understand <3
 
 Vi var ett jävligt bra team <3
Spara
1

I'm moving to Stockholm

 
För två veckor sen skrev jag att jag hade planer och stora förändringar på gång. Många av er vet redan vad det handlar om . Men för er som inte vet, nu kommer nyheten - JAG SKA FLYTTA TILL STOCKHOLM. 
Det första frågan jag får av folk är " Hur blir det med Victor ?" Därför tänkte jag ta och berätta allt här en gång för alla.
För 4 år sen fick jag turen och lyckan att träffa världens bästa kille, samma kille som jag har fått bo tillsammans med och skapat så många fina minnen tillsammans med i 4 år. Samtidigt åkte jag även för första gången till Stockholm. Jag kände mig hemma där redan då att kände verkligen att det var där jag vill vara. Med tiden blev mitt mål att jobba som designer och ta mig in i modebranschen tydligare och tydligare. Jag började plugga textil design, började blogga seriöst , drog upp till Stockholm för att delta i olika event så fort jag fick chansen... Varenda steg jag tog var för att komma ett steg närmare målet. 
Tyvärr har jag är Victor helt olika intressen. Han är äventyraren som älskar friluftslivet och vara på vattnet medans jag är landkrabban som bli sjösjuk varje gång vi åker ut till havet och befinner mig helst i storstad. Stockholmslivet är med andra ord ingenting för honom. Vi har fått kompromissa väldigt mycket och för min del har jag fått ångest över det väldigt många gånger. Att kompromissa är inget konstigt det får alla par göra, men hur gör man när man inte ens vill bo på samma stad , leva samma liv?
Vad väljer man ? Kärleken eller kariärren? Vad jag än väljer blir det förlust och jag kommer förlora en så himla stor del av mig själv. 
Sen kom det en dag jag fick nog av mig själv. Jag har alltid beundrat människor som vågar satsa och är drivande och ambisösa. Jag har så jäkla många drömmar men jag gör alldeles för lite. Så jag bestämde mig för att göra mina drömmar till planer. Bestämde mig för att skaffa lägenhet och jobb och flytta upp till Stockholm. Även om alla säger att det är typ omöjligt och hitta bostad där. Jag valde lämna det trygga och fina vi hade byggt upp här i Linköping för att börja från noll och bygga upp mitt från botten.
 
Jag fick ta i en lägenhet samma dag. Så himla tur jag hade och det tackar jag verkligen för. Sen ansökte jag 25 jobb på 2 dagar och håller fortfarande på skicka in nya ansökan. Helt plötsligt kändes det omöjliga inte alls omöjligt längre. Allt gick så fort,  jag sa upp mig från min deltidsjobb direkt och skulle flytta inom två veckor. 
Victor har verkligen förändrats mig som människan. Han lärde mig inte bara hur man älska någon vilkorlöst, det viktigaste av allt är att han lärde mig att älska mig själv. För det gjorde jag inte förr. Jag tyckte inte jag förtjänade något , jag tyckte att jag var ingenting utan honom och jag såg inget eget värde av mig själv. 
Vi kommer nu att köra distansförhållande. Jag vet redan nu att det kommer att vara tufft men jag kommer göra allt jag kan för att detta ska funka. 
 
Vad jag vill säga med detta inlägget förutom att berätta denna nyheten för er är : Kan jag så kan ni ! Sluta aldrig jaga era drömmar , kämpa för det livet det ni verkligen vill leva. Ni förtjänar ingenting mindre än det bästa. Allting känns omöjligt tills det är gjort , det gäller bara att våga. Jag är så glad att jag äntligen våga släppa kontrollen över att jag måste hela tiden veta att saker och ting ordnar sig. Just nu är jag inte helt säker på hur jag ska klara de sjukt höga utgifterna som jag kommer att ha, jag vet inte om jag precis har gjort det dummaste valet hittils eller om jag överhuvudtaget kommer lyckas med det jag gör. Jag är inte hundra på någonting överhuvudtaget om jag ska vara ärlig. Men jag är så jävla lycklig och peppad ändå. 
 
- "Life starts when you are out of your comfort zone "
 
-----------------------------------------------------
 
 
For English please use the translate this time <3
 
Stockholm,
2